Ååh har varit och sett Kick-Ass nu! Den var ju fan asbra! Jag skrattade som fan och började gråta~
Enda åroblemet var att jag var törstig som fan.
Seriöst, dog som fan varje gång de drack i filmen... Var så jävla skönt sen när jag kom hem till en kompis efteråt och fick ett glas Fanta med ananas-smak. Svepte det på någon sekund. Talyz som jag dit med märkte inte ens att jag drack det... Rufus, drick-ninjan! Dricker snabbare än sin egen skugga. I alla fall... Det var så jävla gott! Seriöst, jag älskar att dricka något när man varit astörstig länge, det är ju typ det bästa som finns.

Sedan kom jag även underfund med en till sak när jag ich Talyz satt och snackade på balkongen i några timmar: Jag är otroligt lättimponerad av fåniga saker. Jag blir till exempel asglad när tåget man sitter på börjar rulla ut från balkongen, eller när såpbublan man blåst kommer väldigt långt utan att ploppa, eller när det åker förbi en buss som det står "Abonerad" på. När bussen kom förbi när vi satt på balkongen hoppade jag lite i stolen, pekade och halvskrek: "Titta! Abonerad!"
Sedan kom jag på att det ju inte är så coolt, så jag lugnade ner mig. Men reagerade likadant nästa gång det kom en abonerad-buss förbi! Och då reagerade Talyz likadant. Det var najs!
Annars brukar Talyz typ aldrig reagera som jag gör på saker... Hen är ju typ tvärt om mot mig. Hen blir aldrig imponerad. Hen är mer som en katt, dom bara stryker omkring och coolar sig... Medans alla säger att jag liknar en hund.
Och jag erkänner: De har fan rätt.
Jag tänker inte gå in djupare på varför jag liknar en hund, för det är pinsamt. Jag menar, vem fan vill lekna en hund!? Många vill ju likna katter, de är ju både gulligt lekfulla men också coola och lugna... Men hundar är ju typ bara asenergiska och lite små-dumma till sitt betéende.
(Och ja, alla hundälskare, jag vet att hundar är smartare än vad man tror... Jag bara snackar om hur man uppfattar dom. Och jag uppfattar de flesta hundar som korkade.)
Och min beskrivning på en hund stämmer väl typ in på mig med.

Om man kastar en boll springer hunden efter och Rufus springer efter lite saktare kanske men med samma ofattbara glädje. Och både Rufus och hunden tänker: "Yay! Någon leker med mig! Nu finns det inga problem i världen längre!"

Najs terapi för Rufus.