För att förklara för dom var sms jag inte svarat på och dom som undrar och så:
I söndags eftermiddag när jag var hos Johan fick jag sjukt ont i vänstra buken och spydde som en fontän. Efter att jag spytt några gnger lyckades jag somna. När jag vaknade igen trodde jag att det bara varit vanlig magsjuka (som ju brukar gå över efter att man har spytt en massa och sedan sovit) men när jag vaknade till ordentlgt hade jag ortfarande ont i buken och spydde ännu mer. Somnade igen. Vaknade och spydde ännu mer. Hade vid det här laget så SJUKT jävla ont i buken att jag inte kunde prata. Det blev till att ringa Yrsa och be henne komma och köra mig till sjukhuset.
Väl där tog de lite blodprover, jag fick smärtstillande och gjorde en massa undersökningar. Jag var inte magsjuk utan det var själva smärtan i buken som fick mig att spy. Ingen på sjukhuset fattade dock vad som var felet så klockan 3 på natten skickade dom hem mig med lite smärtstillande och sade att jag skulle komma tillbaka morgonen därpå om det inte gav med sig. Hade hemskaste natten ever och åkte tillbaka till sjukhuset på morgonen och gjorde fler undersökningar, blev inlagd och fick mer smärtstllande men smärtan i buken gav sig inte.
Dom lade in mig på sjukhuset för vidare undersökningar och jag fick dropp. (Jag hade inte fått näring på ett dygn, och den näring jag fått innan det hade jag ju spytt upp)
Fick ett eget rum med en roligsäng som gick att höja och sänka och och så, sjukhuskläder, en trevlig tavla på väggen och en röd signalknapp som jag kunde trycka på om jag behövde hjälp. Och det var ju bra! Något som dock inte var lika bra var att det nu började göra ännu mer ont i magen.... Asså det var helt sjukt. Hade fått en massa feta smätstillande piller men de hjälpte inte så do fick ge mig en fet dos med morfin, och då äntligen slapp jag den där störda smärtan för första gången på två dygn! Så INFERNALISKT skönt!
Dom fortsatte sprua in morfin, koksalt, dropp och någon grej mot illamående i min arm jag mådde helbra! Kändes som om min säng flög.
Tillbringade en dag på detta vis och väntade på att en operationssal skulle bli ledig. Dom hade nu nämligenbestämt sig för att göra en scopi på mig. Det är när dom skär små hål i magen och sticker in lite  instrument och kameror och kollar lite och undersöker. Men frammåt natten på måndagen ökade buksmärtan ännu mer och inte ens när dom däckade mig med dubbel dos morfin gav den med sig, så då fick dom operera... En morfinpåverkad och ledsen Agnes rullades iväg till operationssalen, började där gråta och sövdes sedan...
Väcktes efteråt av systrar, men så fort jag öppnade ögonen så började jag jag kasta med hela kroppen som FA-AN. Vetefan varför! Det var skitläskigt! Trodde jag hade fått någon nervskada eller nåt under operationen... Men jag kunde inte få stopp på kroppen så de fick ge mig lugnande för att jag inte skulle kasta mig av sjukhusbritsen, så jag somnade in igen... När jag vaknade var jag ju lute smått groggy! Hade blivit fullproppad med lite olika smärtstillande piller i i mer än två dygn, blivit pumpad på morfin, blivi sövdsövd och fått lugnande... Medans jag låg där sade jag tydligen bland annat: "Om det börjar pipa, måste jag springa jättefort då?"
Sedan somnade jag igen.
Sov resten av natten, vaknade nästa morgon och fick veta resultatet av operationen: Dom hade inte hittat något fel.
JAHAPP.
Men ont hade jag i alla fall inte längre. Förutom i dom två hålen i magen då... Ett vid naveln och ett under magen på vänster sida.
Låg på sjukan ett tag och lyckades käka en kexchoklad innan jag åkte hem.
Nu ligger jag här i min soffa och har ont.
Rufus out.