Hej. Jag skjuter snart mig själv. Kommer inte bli sömn för mig än på ett tag då min kära spanskalärare har gett mig en riktig jävla käftsmäll! Hela kapiter 8 i läxa. Det ska vara inne imorgon. Fankelibanken. Åh kul jag liksom skuttar på små rosa moln.
EJ.

Som tur har jag kära Lova som gör mig sällskap och får mig på gott humör. :D Tackelitack!

Jaha. Då har ni äntligen blivit ett par, mina kära vänner. Så fint att se. :) Vill skriva något längre som är sådär riktigt känsligt och fint, men jag orkar inte. Sorry guys! En annan gång. (Jag gillar att tro att detta skulle betyda något för er.)
Mina bästa lyckönskningar till er. Bara ni får lite tid över till mig också!
Kram

Och resten av er också! Jag vet att ni bara är runt 8 stycken men det struntar jag blanka fan i! Det är nu jag hade tänkte skriva om något roligt jag varit med om, men jag inser att jag bara har suttit stilla på mitt feta arsle hela helgen och inte gjort någonting. Attans.
Eller ju en grej har hänt! Jag har fått upp ögonen för äventyrsfilmer... Typ National Treasur och sådant där. You've got to love them! <3 De har alltid en cool huvudperson som kan allt, en snygg och smart tjej som ofta visar sig vara bra på att slåss eller skjuta också, en rolig och småkorkad sidekick som kommer med roliga kommentarer och allmänt höjer stämningen i den annars så brutalt fängslande och spännande actionrullen!
Mer av detta. Ska ladda ner lite Crocodile Dundee.
Jag är så lyyyyckliiig jag är så lyyyckliiig! Jag är så lycklig måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag skulle vilja ringa min spanskalärare... Men jag hade inte hens nummer. Men så fick jag en kommentar från någon Anonym med ett telefonnummer men tänkte att det kunde ju inte vara lärarens... Men tji fick jag! Det var det visst! Så jag satt i kanske en halvtimme och snackade med min spanskalärare om livets stora och små problem. Riktigt oväntat - men kul! Nu vet jag vem jag ska ringa om jag behöver någon att snacka med och inte vet vem jag ska ringa. :D

Mina lärare är så jävla bäst.

Vem ringer jag då? Efter noga bläddrande genom mina tankar kom jag fram till att jag vill ringa min spanskalärare. Hur stört är inte det? Tyvärr har jag inte hans nummer. What a shame.

Dte gör det faktiskt! Men jag är inte ledsen. Läste bara denna text:
http://marrebarre.blogg.se/2011/january/jag-hade-aldrig-tankt-att-bli-kar-i-dig-1.html?_tmp=d872b42c9df5b8c7c7fa49583c7476ec69aed381

Och känslig som jag är började jag att gråta...
Jag måste städa toaletten, mitt och Johans rum och mitt eget rum på innan jag måste ta bussen för att möta Vickeboyy. Vad gör jag?
1. Äter
2. läser om tortyr
3. Spelar piano
4. Parfymerar mitt täcke (Bra idé va!? Nu kommer det lukta jättegott när jag ska sova! :D)
5. Fixar i ordning min nya klocka jag köpt och fäster i en halskedja. I love it!!<3





SÄtter mig framför datorn igen...

Och nu siter jag här ): Faan. Har svårt att ta mig härifrån också.

När italienarna kom till vår klass skulle jag och Lova prata för dom om våra svanska traditioner. :D Resten av klassen skulle prata om typ sport, kändisar och djur. De andra gjorde powerpointredovisningar. Jag och Lova gjorde såhär:

http://www.youtube.com/user/lovaduvnas#p/a/u/0/8-HL7kQ5EJA

(Är en video där jag.... presenterar svenska traditioner. Så att säga.)

Kom hem nyss och:

Satte mig vid pianot
Störde Yrsa
Klagade på att hennes mat luktade äckligt
Spelade mer piano
Störde Yrsa mer
Värmde lite egen mat
Dissade den
Klagade mer

Nu har Yrsa satt på spaghettivatten så jag får spaghetti till middag istället för rotmos och fläsklägg. :D Läxa till er alla: Det lönar sig att klaga, gnälla och vara otacksam!

Jag var precis med om något underbart grabbigt hemma hos Johans pappa. Hans pappa, hans brorsa och han satt framför TV:n och åt middag och kollade på fotboll. Och så lite osäker, mitt i soffan sitter jag och försöker äta maten med så fint bordskick som det går från soffbordet.
Vad fan gör jag där? Jag passade ju inte in någonstans! Jag försöker förtvivlat förstå det här med fotboll och spelarnas namn och platser och vad en offside är och så... Jag kämpar verkligen! Inget blir ju heller bättre av att Johans pappa efter halva matchen lägger kommentaren: "Vilket fotbollsgeni du har dragit hem Johan..."

Det var jävligt god mat i alla fall, det var ju trevligt. :)

Jag snusar. Japp. Det är fritt från tobak och nikotin och med typ mintchokladsmak. Men ändå, vi kan inte undkomma fakta här: Jag snusar.
Och det är skitäckligt.

Nu jävlar spottar jag ut den.

Kvällens aktivitet: BASTUBAD!
Det är ju så fantasktiskt trevligt att sitta på en träbänk i en massa ånga och svettas och få ont i huvudet för att sedan springa ut och lägga sig i en snöhög, frysa arslet av sig och sedan springa in igen till det fuktiga, varma, svettiga helvetet. Sitta där ett tag tills du inte står ut länge, då är det dags att springa ut och göra skiten igen.
(O.B.S. Detta blir ett kort inlägg, då Johan precis lockade med: "Gör klart det där snabbt nu så ska jag massera dig sen!")
Det här med att basta... Av någon mystisk, outgrundlig och okänd anledning är det värt det trots lidandet! Kan det vara lättnaden efteråt? När man slipper ångestvärmen och iskylan blandat i en helvetisk blandning? Eller är det för att man känner sig så fräsch och fri efteråt? När man peelat av sig alla döda hudceller i bastun och sedan duschat sig fräsch och fin? Jag tror på en blandning av båda alternativen...

NU ÄRE MASSAGE OCH SEDAN DÅLIG TECKNAD FILM OM PRINSESSOR :) En perfekt kväll.

Asså... Jag skriver ju typ nästan inte alls längre. ): Det är ju superkasst. Jag gillade att blogga! Var mysigt att få ur mig allt, men nu har jag ju jobbige herr Karlsson att vara med hela tiden istället, så då blir det lite tid över för bloggande.
Mitt liv har dessutom blivit mycket mindre spännande, allt jag gör nu för tiden är att ligga och fjärta med Johan...

Anyhoweverways: Ska göra en total uppryckning och försöka börja blogga igen. Om jag misslyckas så misslyckas jag... (Ännu ett par smarta ord från ett riktigt geni.) Men jag förlorar ju inget på att i alla fall försöka. :D So försöka it is!

Gillar det här med ordet "försöka"... Om någon (typ en själv) försöker få en att lova att göra saker kan man alltid svara: "Ahrå, ska försöka!" Och då har man u liksom inte lovat att GÖRA det ;D Ohoho I'm so smart.
Och det är väääldigt svårt att misslyckas med att försöka också! Asså, bara man försöker lite grann så kan man säga att man i alla fall försökt.

Det sorgliga i min nuvarande situation är dock att mina föräldrar genomskådat detta genialiska taktik från min sida, och tvingar mig att lova att faktiskt GÖRA saker, istället för att lova försöka med det... Asirriterande. Ruinerar hela min gyllene åskådning på detta försöka-fenomen.

Avslutar med ett abrupt och plötsligt HEJ DÅ.